En jobbig och sårbar händelse har fått mig att vakna. Verkligen vakna. Att det kan gå så fort. Inte ens ett adjö fick jag. Den händelsen fick mig att verkligen tänka om , Stormen.Mitt upplägg den senaste tiden har varit att jag har skrivit ett schema för varje vecka och följt det till punkt och pricka. Om det hände något så jag inte kunde rida just den dagen rasade hela min värld. Men nu vill jag ändra mig. För både mig och Stormens bästa. 

 

Jag kommer fortfarande skriva scheman men inte så "noggrant" Jag ska verkligen ha roligt med han. Ska jobba lika på mycket med honom men på ett annat sätt. Jag ska inte vara så himla tjatig på han att han inte får bli tjock nu på sommaren. Jag kan inget göra förutom att träna honom regelbundet och ha kul. Inte bara konditions pass utan tänkar pass istället ibland. Bara ha kul och samtidigt träna stormens lilla hjärna :D Sen ska jag även jobba lite hårdare ibland, lagomt och komma högre i westernklasserna :) Men en viktig sak .. Allt ska inte vara så allvarligt hela tiden. 

 

Jag fick en sånhär känsla för nån dag sen och det känns så himla bra! Jag är så peppad och positiv i Stormens och min träning. Så  i Söndags och i idag började jag tänka från ett annat perspektiv. Som jag har velat tänkt förut men inte orkat och slarvat med det. Och vissa saker gick inte bra men jag har ändå den känslan att , skit samma vi tar det nästa gång. Det här är inte slutet. Och det gör en så lättad, allt ska inte sitta på engång och det behöver inte göra det,  bara om jag och Stormen förstår varandra och hittar andra lösningar.

 

Jag hoppas att alla får såna här "upplevelser" att man stannar till och börjar tänka om. För vilken kick jag har fått nu asså! :D

 

Min finaste♥